THROUGH THE FOG

Livet.
Plötsligt snurrar allt till sig.
Man blöder i själen.
Man blir slagen till marken.
Man tappar det där normala.
Man förlorar sin styrka.
Livet känns som total dimma.

Jag brukar kunna lösa problem,
Jag brukar inte ge mig.
Jag brukar se ett problem och klura ut att på något vis lösa det.
När man slås av sanningen att man just nu inte kan lösa detta.
Att inte kunna hjälpa.

Det tar så hårt på en som människa.
Att bara kunna stå bredvid.
Med små medel och på avstånd kunna stötta, finnas och ge något litet från livet här ute är det enda som lyfter en.
"Vad hände?"
Precis så sa min vän.
Ja vad hände egentligen.

Så till Er alla där ute.
Idag är det onsdag.
Ta vara på den onsdagen.
För imorgon är det torsdag och vi vet aldrig vad som händer.

Något från utsidan.



När man nu även kan få glädjas av små framsteg och känslan av att varje steg går i rätt riktning så tar man ett djupare andetag och man kan då även fokusera lite bättre.
Man fortsätter med livet och gungar och busar och dricker kaffe i sanden med grannen som dricker silverte.

Sen såå....sen slår förkylningen till och det vill man faktiskt inte klaga över då man vet att många har det jäkligt mycket jobbigare.
Men den gör en slagen igen. Men på ett annat vis som ändå känns ok.

Jag laddar kryandet med sån där "god" Kan Jang, Onakafil toppad med havregryn, linfrön och gojibär.
Och jag vilar!
Jo Ni hörde rätt.
Jag vilar!

Gojibär blir man glad av! 

Jag vet en kille som spenderar många timmar i sin sjukhussäng och jag vet att han har en gosig grön groda med sig som ger trygghet och lite extra gos.
Jag har den här envisa rackarn med mig när jag vilar:

Ingen grön gosig groda direkt...

Live, love and laugh!
That's what it's all about...

//Jenny