UNDERNEATH MY FEET

Favoriten just nu är grus.
Javisst!
Solsken, kvällsluft och grus.
Kan det bli bättre?
På fötterna mina Asics med dämpning.
Ett par hårnålar som håller barret på plats och jäklar anamma i huvudet.
6km.
Det är den nya sträckan.
Två gånger i veckan.
1,2 mil under fötterna.
Det tror jag på.
Det tror jag är skitbra för kropp och själ.

Ikväll fick jag sällskap av en go tjej.
En tjej med jävlar anamma.
Envis, tuff och glad.
En sådan där tjej som alltid har svar på tal.
En ung snärta om jag jämför med mig...tant 35!
En kollega som i sin yrkesroll har mycket kunskap och bra med skinn på näsan.
Ut vi drog.
Några kvicka steg för att värma våra vader och sen när vi nådde grus så tog vi och gasade igång.
I vårt egna tempo.
Och det är väl det som är så ruskigt jäkla bra.
Inte jämföra sig eller känna nån press.
Bara att ha ett sällskap och god energi med sig ut är så trevligt.
Gör så mycket för psyket.
Vi har en bit på halva sträckan där vi når 3km som är psykiskt jobbig.
Raklång och flack.
Den fortsätter i evighet, känns det som.
Då kan det vara så gött att ha varandra.
När det börjar sega i benen.
När man det att man har 3km kvar....fast åt andra hållet!
Sista backen suger.
Rejält!
Den suger musten ur benen och ur flåset.
Den tog vi ihop.
Fräsa lite saliv och trycka till lite extra med benen.
Bra känsla!

Väl hemma är vi stolta!
High five!
Det här gör vi om!


Jag siktar på två gånger i veckan.
Det är mitt mål.
Och att få sådant härligt sällskap med sig är bara bonus.
Girls...run the world!
Fyndigt va??


//Jenny