EARLY MORNING WALK

6.00
Alarmet ringer.
Lite mulet och regnet smådroppar utanför.
Kliver upp ur sängen.
Drar upp min rullgardin för att få se en svart och blöt morgonvärld.

Går ut i vardagsrummet och bjuder in ljuset.
Likaså i köket.
Blandar en prottedrink och kastar på mig ett par sladdriga och mjuka träningsbrallor.
Knack, knack....
Klockan är 6.45 och min syster kliver in genom dörren iklädd de snyggaste glittriga löpartightsen....YEEAAH!
Vi snörar våra skor och ger oss ut i morgonluften.
Lite småregnigt på vissa ställen.
Vi provar lite olika stilar i gång och tar oss bort och ut på landet på min lilla grussträcka.
Landet ligger tyst och stilla.
Några fåglar letar morgonmask eller annat kryp här och där på vägen.
Det enda vi hör är våra ASIC's mot gruset.
Jag säger att jag känner mig kort och lite kompakt bredvid henne som i sin tur känner sig lång och lite klumpig bredvid mig.
Kul har vi!
Vi trivs där på grusvägen.
Tar oss vidare och når den asfalterad gångväg som nu tar oss hemåt igen.
Lastbilar kör i full fart på vägen bredvid oss, bråttom fram på sina morgonrutter.
Tänk om den skulle få släpp nu säger jag.
Ja precis här vid oss säger syster och flinar lite.
Vi täcker de flesta ämnen på den timman vi är ute och går.
Barn, män, vänner, semestrar, hus utomlands, livet, jobb...ja det mesta!

Vi kommer till "mördarbacken" som i detta promenadtempo är enkelt.
Syster slänger då in en aerobicgångstil uppför och jag skyller på att jag har för korta ben för det där...hahaha!
Efter backen kör jag lite av min specialitet; gångstilen!
Ni vet när man går gång, som de där olympiska damerna i gång....ja precis dem!
Nu har ni en bild framför er eller hur?
Jo den provade vi också!
Kanon!

Nu när dagen är igång...fyndigt va....så intas frukost och kaffe och babbel och sedan en klippning av systers hår.
Här får ni lite bilder på slutresultatet;

Visst är hon snygg systra mi?

Syster lånade min mans glasögon lite....ser bra ut!

Ja visst blev det snyggt?
Syster är nöjd och jag är nöjd.

Det bästa med att vara syskon är att man bara finns där.
Och att man är olika.
Och olika bra på olika saker.
Som att jobba med tyg.
Jag är urkass och har inget tålamod.
Syster tar sig an tyg som det är nått som hör ihop med hennes händer.
De bara trivs ihop.
Jag fastnar mest i tyget med mina torra händer.
100% polyester och mina händer...ingen bra grej.
Bästa hjälpen fick jag med Lellas mörkläggningsgardin och såå fint det blev.
Bilder kommer en annan dag!

Nu fortsätter jag här.
Må så mys gott folk.
//Jenny